shield
ya.
livet leker inte. jag kan inte skratta längre. Inte på riktigt. det är bara ett tomt skratt som ingen går på egentligen. det lilla skalet som fanns kvar runtom mig har byggts upp igen, men det är inte starkt och kan brytas när som helst. någon kommer bryta sönder mig.
eeeeeuw
TJOOOO.
i feel sick.
Så ni vet
i feel sick.
Så ni vet
Sexuella trackasserier?
Fyfan vad jag är sur just nu. Baby E har tydligen skickat bilder till L på mig i underkläder och badkläder och han visade mig dem nu på msn. Och de bilderna hade hon tagit på mig när jag stod framför henne när hon, jag, M och J var och badade. Skitkul. Det är ju precis vad alla vill. Hon hade inte ens frågat mig. Kan man räkna det som sexuella trackasserier?
Jävla pussy
I övrigt så var det ett tag sen jag uppdaterade. Har haft annat för mig och vart mer aktiv på den bloggen där jag inte är anonym.
Hoppas ni inte saknat mina inlägg. Dock ingen som läser, men jag har defenetivt saknat att skriva. Skriva verkligheten.
Aja, ska nog ta och duscha nu.
Imorgon är R med i idol. Du är bäst ♣
Jävla pussy
I övrigt så var det ett tag sen jag uppdaterade. Har haft annat för mig och vart mer aktiv på den bloggen där jag inte är anonym.
Hoppas ni inte saknat mina inlägg. Dock ingen som läser, men jag har defenetivt saknat att skriva. Skriva verkligheten.
Aja, ska nog ta och duscha nu.
Imorgon är R med i idol. Du är bäst ♣
Sluta klaga vafan :C
Jag har tänkt på en sak:
Varför klagar folk på hur maten smakar eller säger typ "blä, jag tycker inte om spenat..." eller liknande?
Jag gör det själv så jag ska inte skylla ifrån mig. Men vafan, vi har i alla fall mat hemma varje dag. Det är det inte alla som har. Som barnen i t.ex. Afrika. Får de mat varje dag? Nej!
Och folk som är wannabe-anorektiker/bulimiker: Fuck you!
Var glad att ni får mat över huvud taget. Nej, istället skiter ni i att äta eller så spyr ni upp skiten! Ursäkta, men: jävla cpbarn. Är ni dum i hela huvudet?
ÄT MAT OCH MÅ BRA
Förlåt, men jag är arg och jag har bloggen för att skriva av mig och nu känns det lite bättre :)
Varför klagar folk på hur maten smakar eller säger typ "blä, jag tycker inte om spenat..." eller liknande?
Jag gör det själv så jag ska inte skylla ifrån mig. Men vafan, vi har i alla fall mat hemma varje dag. Det är det inte alla som har. Som barnen i t.ex. Afrika. Får de mat varje dag? Nej!
Och folk som är wannabe-anorektiker/bulimiker: Fuck you!
Var glad att ni får mat över huvud taget. Nej, istället skiter ni i att äta eller så spyr ni upp skiten! Ursäkta, men: jävla cpbarn. Är ni dum i hela huvudet?
ÄT MAT OCH MÅ BRA
Förlåt, men jag är arg och jag har bloggen för att skriva av mig och nu känns det lite bättre :)
Hur kan du vara så säker?
Hur kan du vara säker på att du har en framtid? Hur kan du vara säker på att allt kommer gå som du hoppas och att du lyckas då ett jobb så att du klarar sig ekonomiskt? Hur vet du att man orkar följa med på karusellen som kallas livet innan den tar slut vid gammal ålder? Kommer du få chansen att bilda familj med någon man älskar eller kommer du leva livet i ensamhet?
Du har ingen aning om hur livet kommer sluta för dig.
En vän till mig var grymt osäker på sig själv.
Hon hade en pojkvän. De var lyckliga tillsammans, även fast jag hatade honom så var jag glad för hennes skull, det kändes som om han tog henne ifrån mig. Gjorde han det? Han förvandlade henne till någon som inte alls var likt henne. Hela hennes personlighet förvrängdes och det skrämde mig.
Med tiden vart hon allt mer ledsen men när jag frågade henne hur det var sa hon bara "jag mår bra".
Jag vet inte ens vad jag skriver. det vart skit och grötigt.
pallar inte skriva nu.
Du har ingen aning om hur livet kommer sluta för dig.
En vän till mig var grymt osäker på sig själv.
Hon hade en pojkvän. De var lyckliga tillsammans, även fast jag hatade honom så var jag glad för hennes skull, det kändes som om han tog henne ifrån mig. Gjorde han det? Han förvandlade henne till någon som inte alls var likt henne. Hela hennes personlighet förvrängdes och det skrämde mig.
Med tiden vart hon allt mer ledsen men när jag frågade henne hur det var sa hon bara "jag mår bra".
Jag vet inte ens vad jag skriver. det vart skit och grötigt.
pallar inte skriva nu.
"Du tänker för mycket"
Har du någonsin blivit kär i någon som är din kompis? Du kanske är det nu? Relationen mellan er två känns mycket tyngre och jobbigare än någonsin och du vågar inte träffa den personen själv längre? Så är det för mig, precis nu.
J är kär i mig och en mycket nära vän. Jag är kär i han (han vet inte om det), samtidigt som L är kär i mig och L är också en nära vän. Båda två erkände det för dig, den ena tidigare än den andra.
J och jag har varit kompisar i ungefär två år eller något sånt. Han är min bästa vän. Han vet om det - tror jag. Hur skulle du själv reagera om din bästa vän sa att han/hon är kär i dig? Det skulle inte kännas så kul längre. Eller?
Hur skulle det sedan kännas när din kära vän L kommer själv (ungefär 2 månader senare än J) och säger att han är kär i dig? När du inte har några känslor för han alls? Hur berättar du det? Du vill inte göra honom ledsen. Ni kommer antagligen börja i samma klass efter sommarlovet och då måste du träffa han varje dag.
Folk säger att jag tänker för mycket. Men hur fan ska jag inte göra det? Jag har fortfarande inte sagt någonting till varken J eller L. Jag klarar inte av det. Jag är inte modig nog heller.
Jag slits långsamt sönder i små delar
J är kär i mig och en mycket nära vän. Jag är kär i han (han vet inte om det), samtidigt som L är kär i mig och L är också en nära vän. Båda två erkände det för dig, den ena tidigare än den andra.
J och jag har varit kompisar i ungefär två år eller något sånt. Han är min bästa vän. Han vet om det - tror jag. Hur skulle du själv reagera om din bästa vän sa att han/hon är kär i dig? Det skulle inte kännas så kul längre. Eller?
Hur skulle det sedan kännas när din kära vän L kommer själv (ungefär 2 månader senare än J) och säger att han är kär i dig? När du inte har några känslor för han alls? Hur berättar du det? Du vill inte göra honom ledsen. Ni kommer antagligen börja i samma klass efter sommarlovet och då måste du träffa han varje dag.
Folk säger att jag tänker för mycket. Men hur fan ska jag inte göra det? Jag har fortfarande inte sagt någonting till varken J eller L. Jag klarar inte av det. Jag är inte modig nog heller.
Jag slits långsamt sönder i små delar
