Jag vill skriva. Bara skriva. En massa. Ingenting att säga.
Får panik. Ångesten kryper längs ryggraden och sätter sig i bröstet. Jag kan inte andas. Hjälp mig.
Känner du igen det? Antagligen inte. Jag är en störd jävel som inte ens vågar vara utomhus själv. Hur normalt är det? Skjut mig.
hallucinationerna blir allt mer och mer verklig. Allt mer hemska. Jag känner hur de tar på mig, lukten från hans stinkade andedräkt. Hur de sliter i mina kläder. Jag gråter.
Det är min verklighet, bitches.
Save me from myself

---